analytisk
jag är inte lika analytisk som min vän denize vad gäller källan till min aggression och när jag igår kväll fick frågan hur jag orkar gå genom livet bitter och cynisk och ständigt på min vakt, ryckte jag bara på axlarna och svarade genom att lämna min plats i solen och gå in. jag undrar hur man orkar något annat?
Rotsystem
För övrigt blev jag jävligt irriterad på en östermalmspappa som lät sin skitunge kladda på ömtåliga museiföremål. Det var inte så att ungen var stökig och vildsint av sig och sprang runt och tog på allting utan att farsan brydde sig. Nej nej, det här barnet kan inte ha varit mer än 7-8 månader. Det som irriterade mig var att pappan lyfte upp lillen så hon kunde känna på grejorna. Tänk om alla skulle göra så här, det skulle ju slitas ner något enormt. Kolla bara på Rom. Det är en tidsfråga innan allt förfaller. Åka bil i city när man har ett bra buss- och tunnelbanenät. Vad är det för moderatfasoner?!
För att inte sväva ut alltför mycket i min ilska vill jag bara ställa frågan som jag ställde mig själv till våra få läsare. Vad är roten till era aggressionskänslor?
bakåtsträvare
jag är en bitter bakåtsträvare som inte förstår mig på dagens teknologi. idag skaffade jag en ny mobiltelefon eftersom min gamla bokstavligen hölls ihop med tejp. jag har redan ringt upp folk utan att jag menat att göra det och inte alla var så förstående som jag önskat. jag lyckades ta bort ljudet från knappsatsen men inte vibrationen, så nu vibrerar den varje gång jag trycker på en knapp. i allmänhet ogillar jag förändring men det här med att byta upp dig från det gamla välbekanta är betydligt svårare än jag vill medge.
Ägare
telefonskräck
jag hänger slaviskt på blocket.se och något av det mest irriterande som finns är folk som inte tar bort sin annons när varan är såld. jag lider ju dessutom av allvarlig telefonskräck och det tar mig ofta lång tid att förberedas mentalt på själva samtalet. när jag äntligen har mod nog att ringa kan jag ofta inte prata, utan jag stammar och har mig och människan på andra sidan måste tro att jag fått en stroke. sen säger de "nej tyvärr, den är redan såld" med tonfallet "fattar du inte det?". timid som man är säger jag bara "jaha okej tack ändå" men egentligen vill jag hålla en lång och plågsam föreläsning om annonsförnuft.
men jag är inte bitter
jag exploderar. jag stör mig på folk som dränker sig i parfym alternativt rakvatten utan någon som helst respekt för övriga i hissen. jag stör mig på att de fortfarande har värmen påslagen i tågen och jag förstår inte vem som kom på en sådan genial idé när det är 29 grader varmt ute. jag stör mig på att jag tvingas jobba i vad som endast kan beskrivas som termobyxor och jag stör mig något oerhört på snickare som berättar för mig hur jag ska göra mitt jobb. och fan för beställare som stup i kvarten kommer och frågar när jag blir klar. jag blir klar betydligt mycket snabbare om jag får arbeta ifred. jag stör mig på skavsår som man känner av precis hela tiden men framför allt stör jag mig på att alla i hela världen verkar ha gått på semester utom jag.
