hej värmeslag.
åh denize, min vise vän, har helt rätt. dagarna kantas av likgiltighet. i värmen orkar jag inte slösa energi på att bli irriterad och eftersom man inte får klaga på vad jag vill klaga på, vill säga värmen, är det bättre att vara tyst.
Nature is Satans church
Nu får vi ta och skärpa oss Denise! Har vi gått och blivit accepterande teflonpannevandrande smörklickar? Eller är vi bara väldigt likgiltiga för tillfället, för det är ju inte så bra det heller. Sådant kan bidra med att man så småningom går in i väggen. Nej aggressioner är bra för hälsan och oj vad många man stöter på varje dag. Ändå skrivs inte ens ett bevis på livstecken i denna blogg. Bara idag har jag upplevt fyra olika vardagsaggressioner. Jag kan ta er igenom dem med en liten dagsredovisning.
Jo, min dag började mysigt i pojkvän Henriks armar, ett lunkande till busstastionen för att ta 9.58 bussen till jobbet Jysk. Inte mer än 10 meter från bussstationen ser jag det röda chabraket passera förbi mina ögon 9.54! En för tidig buss är banne mig mycket irriterande än en för sen buss. Knat till tågstationen istället där jag måste vänta 15 minuter på pendeln. Tänker att jag kanske hinner plocka ut mina livsviktiga P-tabletter som jag bara har två kvar av. 008 står det på min kölapp. 007 serveras. Tiden tickar på och det tar fem, tio, tolv minuter för apotekaren att klistra klisterlappar och förklara intag på två medicinkartonger och en nässpray. Jag slänger min kölapp och springer till tåget istället.
Resten av dagen lunkade på fint tills butiken där jag jobbar skulle stängas. Självklart dräller det in folk fem minuter innan stängning och ska ha täcken och påslakan och möbler. När man sedan har expedierat dem och släcker ner butiken upptäcker man en liten dam som står och klämmer på kuddarna. Immun mot kommentaren; vi stänger nu.
Bio med mamma på kvällen med många förväntningar. Anichrist på Saga i en mysig salong, och mitt i reklamen kommer fem tonårstjejer instormandes, högljudda och odrägliga. Det kommenteras i varenda reklam och trailersnutt. Skor åkte av och fötterna åkte upp på besökares ryggstöd. Och jag satt bara och tänkte nej fa-an. Jag hänvisar till ett av mina gamla inlägg Biofasoner. Det som var bra med det här biobesöket var att resterande besökare (ca 12 stycken) instämde i en gemensam sång av SHUT THE FUCK UP och fick tyst på knattarna! Aah det var musik i mina öron. Filmen var kusligt bra med några obehagligt visuellt berörande scener. Imorgon kommer jag vara lite mer arg.
PS. Fy fan vad jag hatar kompis-köande. Korg-köande är också en favorit.
Jo, min dag började mysigt i pojkvän Henriks armar, ett lunkande till busstastionen för att ta 9.58 bussen till jobbet Jysk. Inte mer än 10 meter från bussstationen ser jag det röda chabraket passera förbi mina ögon 9.54! En för tidig buss är banne mig mycket irriterande än en för sen buss. Knat till tågstationen istället där jag måste vänta 15 minuter på pendeln. Tänker att jag kanske hinner plocka ut mina livsviktiga P-tabletter som jag bara har två kvar av. 008 står det på min kölapp. 007 serveras. Tiden tickar på och det tar fem, tio, tolv minuter för apotekaren att klistra klisterlappar och förklara intag på två medicinkartonger och en nässpray. Jag slänger min kölapp och springer till tåget istället.
Resten av dagen lunkade på fint tills butiken där jag jobbar skulle stängas. Självklart dräller det in folk fem minuter innan stängning och ska ha täcken och påslakan och möbler. När man sedan har expedierat dem och släcker ner butiken upptäcker man en liten dam som står och klämmer på kuddarna. Immun mot kommentaren; vi stänger nu.
Bio med mamma på kvällen med många förväntningar. Anichrist på Saga i en mysig salong, och mitt i reklamen kommer fem tonårstjejer instormandes, högljudda och odrägliga. Det kommenteras i varenda reklam och trailersnutt. Skor åkte av och fötterna åkte upp på besökares ryggstöd. Och jag satt bara och tänkte nej fa-an. Jag hänvisar till ett av mina gamla inlägg Biofasoner. Det som var bra med det här biobesöket var att resterande besökare (ca 12 stycken) instämde i en gemensam sång av SHUT THE FUCK UP och fick tyst på knattarna! Aah det var musik i mina öron. Filmen var kusligt bra med några obehagligt visuellt berörande scener. Imorgon kommer jag vara lite mer arg.
PS. Fy fan vad jag hatar kompis-köande. Korg-köande är också en favorit.
roadrage
jag lider av allvarlig roadrage. jag kör inte bil speciellt ofta men nästan varje gång kommer jag på mig själv när jag sitter i bilen, skrikande och gestikulerande alla sorters oanständigheter. för kom igen, alltid är det någon idiot som inte använder blinkers eller någon som ska tävla när man stannat vid ett rödljus. alltid är det någon som ligger i 50 på 70 vägen och alltid, alltid, alltid svänger någon in framför mig i min fil så jag tvingas lägga mig på bromsen. detta är en dödssynd och kan inte gå obestraffat. jag byter fil, kör upp jämsides med denne och ger honom fingret.
passiv, jag? inför det mesta såklart, men sällan inför aggressioner på vägen.
passiv, jag? inför det mesta såklart, men sällan inför aggressioner på vägen.
Moment 22
Jag blir så irriterad när folk inte ser sig för utan bara sätter sig på min väska. Men jag blir lika irriterad när folk reserverar ett säte för deras bagage.
