Det är en djungel där ute

Irritationsmoment på kommunalatransporter börjar bli vardagsmat för mig. Det är nog en resa via tunnelbana som har fött denna bloggidé. Mitt humör sviktar ganska ofta när jag åker kommunalt. Jag brukar ofta klaga på att det svenska folket är för stela och människofientliga, vilket även är ett irritationsmoment  på buss och tunnelbana. Men många verkar även se den kommunala trafiken som en slags fristad att tappa hämningarna på. Ocivilisation och hänsynslöshet uttrycks med glädje. Fötterna på sätet, golvet som en slags metrokompost, män med pungkomplex, korvätande i ansiktet, musikspelande med mobiltelefonen, folk som ska på först innan man går av etc etc. Ni känner säker till alla fasoner och håller säkert med mig. Men nu är jag så in i norden trött på detta liberala beteende. Och vad fick mig att ilskna till så pass att det förtjanade ett inlägg? Jo en tant som satt och orgelbundet nynnade från axelsberg till slussen! Med knappt fem timmars sömn i ryggen, en tidig morgon på väg till mitt favoritjobb Jysk Skitlager, kunde jag inte göra något annat än att själv bete mig som en idiot i kommunaltrafiken. Jag satte på mig mina hörlurar, skruvade upp volymen på min IPod och hoppades att tanten skulle sluta nynna på grund av mina hörlurars dåliga ljudisolering. Människor är djur! Dags att skaffa körkort. Men jag är en så dålig fotgängare som skriker på bilisterna hela tiden, jag skulle inte vara en bättre körkortsägare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0