jävulens påfund

jag tycker inte om vad som händer med människor på IKEA. läs, vad som händer med mig på IKEA. jag åkte för att köpa en ny bäddmadrass och jag hade redan innan bestämt vilken jag skulle ha och exakt hur mycket det skulle kosta mig. fyra timmar senare och ettusenetthundranittiotre kronor (!) mer än vad jag hade tänkt spendera går jag genom kassan och lättnad blandas med olust över att jag köpte de där köksslevarna som jag kanske eller kanske inte kommer att behöva. och allt annat som kan kanske eller kanske inte kommer att använda. allt det där jättebilliga som blir jättedyrt när man köper jättemycket.

2009-08-30 @ 08:59:53 Permalink Denise Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vardagsaggression på trivialaste nivå

Jordgubbskärna mellan tänderna.

2009-08-28 @ 17:09:20 Permalink Denize Kommentarer (0) Trackbacks ()

enerverande

ibland kommer jag på att jag har delad vårdnad om den här bloggen och när det händer höjer jag blicken och visslar lite för mig själv. för även om det stör mig att tuff_tjej_92 röker i busskuren istället för att flytta sig två meter och ställa sig utanför, är det glömt och förlåtet när bussen väl kommer. aggressionerna rinner genom mina fingrar och jag inser att jag inte finner saker fullt så enerverande som jag tidigare gjort.
(men säg inte det till någon) 

2009-08-21 @ 15:21:14 Permalink Denise Kommentarer (1) Trackbacks ()

Datadöd

2000-talet. Teknikens och digitalismens ålder. Det ska gå snabbt och smidigt och helst utan att behöva lyfta ett finger. Jag är inte speciellt lat, men visst flyter en ådra bekvämlighet runt i mig. Och i och med skolstart och flytt till ny stad är jag i ännu större behov av teknologins lätthanterliga vardag. Nu sitter jag dock här och väntar på ett jävla avi som inte vill ploppa ner i brevlådan i tid för en betalning som skulle ha betalats för två veckor sedan. Ge mig ett gironummer för bövelen! Men så lätt ska det inte vara, nej.


2009-08-14 @ 00:00:23 Permalink Denize Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matkrig

Jag gillar mat. Jag gillar att laga mat och jag gillar att äta mat. Därför gillar jag lunchrasten på jobbet. Det är ett mysigt moment i min ack så rutinmässiga arbetssyssla. Gå ner och handla sig ett lyxigt sushipacket eller bara få värma till sin otroligt goda pastarätt är en sådan liten sak som jag faktiskt ser fram emot. Mina matrutiner är dock ganska ojämna. Jag är inte den största frukostätaren, jag anser att en burk oliver är en måltid, jag kan proppa i mig tio lussebullar på raken och jag tror nog att gud uppfann Max vegeburgare.
Men för att återgå till lunchrasten på jobbet brukar jag oftast ladda på med en ordentlig portion för att orka med mina slitsamma och sena pass som biografmaskinist. I tisdags var en sån dag som jag verkligen såg fram emot att få äta min lunchlåda. Jag hade inte ätit någon bra frukost, jag hade till råga på allt inte ätit på sju timmar. Magen skrek. Jag traskade iallafall glatt ut i personalrummet och värmde på min mat för att sedan sätta mig vid bordet och hugga in i min fantastiska grönsakswok när jag fick den här kommentaren kastad åt mig: "Oj...eh...vilken...rejäl portion" Jag svalde min broccolibit i skam och tappade lite utav min matlust. För sån är jag, trots att jag innerst inne kokade av ilska. Sådana kommentarer är nämligen det värsta jag vet. Kommentarer på hur mycket eller hur lite man äter. Det är en väldigt känsligt sak för mig och förmodligen för många andra tjejer. Hade det här dock hänt min kära vän Jessika hade hon bara vänt sig om till tjejen och motkommenterat med: "Säger den som bara äter en nektarin till lunch". Istället satt jag där och skämdes över hur mycket jag åt. Imorgon tar jag med mig ett äpple till jobbet.
2009-08-06 @ 02:15:04 Permalink Denize Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0