jävulens påfund

jag tycker inte om vad som händer med människor på IKEA. läs, vad som händer med mig på IKEA. jag åkte för att köpa en ny bäddmadrass och jag hade redan innan bestämt vilken jag skulle ha och exakt hur mycket det skulle kosta mig. fyra timmar senare och ettusenetthundranittiotre kronor (!) mer än vad jag hade tänkt spendera går jag genom kassan och lättnad blandas med olust över att jag köpte de där köksslevarna som jag kanske eller kanske inte kommer att behöva. och allt annat som kan kanske eller kanske inte kommer att använda. allt det där jättebilliga som blir jättedyrt när man köper jättemycket.


enerverande

ibland kommer jag på att jag har delad vårdnad om den här bloggen och när det händer höjer jag blicken och visslar lite för mig själv. för även om det stör mig att tuff_tjej_92 röker i busskuren istället för att flytta sig två meter och ställa sig utanför, är det glömt och förlåtet när bussen väl kommer. aggressionerna rinner genom mina fingrar och jag inser att jag inte finner saker fullt så enerverande som jag tidigare gjort.
(men säg inte det till någon) 


analytisk

jag är inte lika analytisk som min vän denize vad gäller källan till min aggression och när jag igår kväll fick frågan hur jag orkar gå genom livet bitter och cynisk och ständigt på min vakt, ryckte jag bara på axlarna och svarade genom att lämna min plats i solen och gå in. jag undrar hur man orkar något annat?


bakåtsträvare

jag är en bitter bakåtsträvare som inte förstår mig på dagens teknologi. idag skaffade jag en ny mobiltelefon eftersom min gamla bokstavligen hölls ihop med tejp. jag har redan ringt upp folk utan att jag menat att göra det och inte alla var så förstående som jag önskat. jag lyckades ta bort ljudet från knappsatsen men inte vibrationen, så nu vibrerar den varje gång jag trycker på en knapp. i allmänhet ogillar jag förändring men det här med att byta upp dig från det gamla välbekanta är betydligt svårare än jag vill medge.


telefonskräck

jag hänger slaviskt på blocket.se och något av det mest irriterande som finns är folk som inte tar bort sin annons när varan är såld. jag lider ju dessutom av allvarlig telefonskräck och det tar mig ofta lång tid att förberedas mentalt på själva samtalet. när jag äntligen har mod nog att ringa kan jag ofta inte prata, utan jag stammar och har mig och människan på andra sidan måste tro att jag fått en stroke. sen säger de "nej tyvärr, den är redan såld" med tonfallet "fattar du inte det?". timid som man är säger jag bara "jaha okej tack ändå" men egentligen vill jag hålla en lång och plågsam föreläsning om annonsförnuft.


men jag är inte bitter

jag exploderar. jag stör mig på folk som dränker sig i parfym alternativt rakvatten utan någon som helst respekt för övriga i hissen. jag stör mig på att de fortfarande har värmen påslagen i tågen och jag förstår inte vem som kom på en sådan genial idé när det är 29 grader varmt ute. jag stör mig på att jag tvingas jobba i vad som endast kan beskrivas som termobyxor och jag stör mig något oerhört på snickare som berättar för mig hur jag ska göra mitt jobb. och fan för beställare som stup i kvarten kommer och frågar när jag blir klar. jag blir klar betydligt mycket snabbare om jag får arbeta ifred. jag stör mig på skavsår som man känner av precis hela tiden men framför allt stör jag mig på att alla i hela världen verkar ha gått på semester utom jag.


hej värmeslag.

åh denize, min vise vän, har helt rätt. dagarna kantas av likgiltighet. i värmen orkar jag inte slösa energi på att bli irriterad och eftersom man inte får klaga på vad jag vill klaga på, vill säga värmen, är det bättre att vara tyst.  


roadrage

jag lider av allvarlig roadrage. jag kör inte bil speciellt ofta men nästan varje gång kommer jag på mig själv när jag sitter i bilen, skrikande och gestikulerande alla sorters oanständigheter. för kom igen, alltid är det någon idiot som inte använder blinkers eller någon som ska tävla när man stannat vid ett rödljus. alltid är det någon som ligger i 50 på 70 vägen och alltid, alltid, alltid svänger någon in framför mig i min fil så jag tvingas lägga mig på bromsen. detta är en dödssynd och kan inte gå obestraffat. jag byter fil, kör upp jämsides med denne och ger honom fingret.

passiv, jag? inför det mesta såklart, men sällan inför aggressioner på vägen. 

irritation

folk verkar inte riktigt kunna acceptera sanningen om att man aldrig kan förstå hur någon annan känner. och idag fick jag kommentaren "jag vet precis hur det känns" ännu en gång på mycket kort tid. ni vet, med extra betoning på ordet precis följt av ett leende som bara kan tolkas som frimodigt allvetande. instinktivt kväver jag impulsen att strypa vederbörande, för egentligen vet jag ju att det är väl menat. men det betyder ju inte att det inte är irriterande.

imbecill

människor som inte förstår sarkasm brukar vanligtvis bara bidra med underhållning till min vardag, men inte idag. endast aggression främjades när hans ögon blev till frågetecken och min hänförande sarkasm gick förlorad på denna imbecill.


barnvagnsmaffian

jag blev utsatt för ett mer eller mindre avsiktligt försök att bli nedknuffad på spåret idag när jag väntade på tåget. det var en barnvagn såklart, vars chaufför inte ens brydde sig om att vrida på nacken för att se om jag ramlade eller inte. det liksom räcker nu. jag är trött på barnvagnsmaffian. dom som kommer gående på trottoaren, två och två eller tre och tre, med varsin barnvagn framför sig och tar upp all plats. dom som vägrar veja en millimeter när man kommer mötande vilket resulterar i att man snabbt tvingas kasta sig ut i trafiken på gatan i hopp om att inte bli påkörd av en bil. oddsen att bli nermejad av en barnvagn verkar större. dom som tränger sig på överfulla bussar med sina vagnar istället för att vänta fyra minuter till nästa buss som med all sannolikhet inte är lika full av folk. dom som parkerar sina vagnar på din fot och när du försiktigt säger "ursäkta" tittar de dig rakt i ögonen, suckar lite och motvilligt flyttar sin vagn några centimeter så att du återfår känseln i tårna. dom som verkar tro att de har någon sorts företräde bara för att de släpar omkring på en skrikande, snorig unge. det har ni inte. 


köpkvarteren

jag hatar att shoppa. jag hatar att shoppa ännu mer när man shoppar tillsammans med någon som inte har förståelse för att jag hatar att shoppa. utan att nämna några namn (ehm, mamma) spenderades dagen i köpkvarteren. mamma hävdar bestämt att även hon tycker att shopping är djävulens påfund, men det märks inte då jag tvingas sitta utanför en butik i fyrtio minuter och vakta tre fulla kassar, som för övrigt inte tillhörde mig. men jag är inte bitter, inte alls. det var bara sex timmar av mitt liv jag aldrig får tillbaka.


rulltrappskultur

missförstå mig rätt nu gott folk, i motsats till denize är jag en ganska arg människa. i det tysta, såklart. jag vill dock se det som ett framsteg att jag erkänner för mig själv att jag är bitter och cynisk och likgiltig inför det mesta. att jag är passivt aggressiv och antagligen skulle vinna världsmästerskapen om det fanns en sådan gren.  


dagens aggression är kanske lite för uppenbar, men människor som inte kan de oskrivna reglerna i rulltrappor borde låsas in och tvångsundervisas i ämnet. till höger står man och till vänster går man. det är enkelt, det underlättar och när alla följer dessa riktlinjer blir man inte stående bakom någon som (idag) luktar väldigt illa.


RSS 2.0